Gräv där du står

En föreställning om arbete och gemenskap med musikalisk kraft och mångfald. Ett grävande bland skillingtryck, Sibelius och swing. Men vad ska det leda till?

"Gräv där du står" spelades 15 gånger på MAF Scen 3 under november 2008. Musikalisk ledning Eva Nilsson, regi Jan Hemmel.

Eva och Jan inför premiären av "Gräv där du står"

"Musik som har fötts fram ur olika arbetartraditioner brukar ofta beröra mig starkt", säger Eva Nilsson. "Gräv där du står kretsar kanske inte kring ett arbetartema i begreppets traditionella mening, men trampar härligt nära gränsen."

"Repertoaren blir ett kraftfullt elixir som väcker allas våra kämparhjärtan. Det är en föreställning om allt och inget, med ett vemod och en glädje, en nerv och ett hopp", menar Eva.

Som regissör har Husets Kör anlitat Jan Hemmel – författare, kulturjournalist, regissör och f.d. tv-producent i Malmö.

"Jag tackade ja på stående fot. Kören har en kul och omväxlande repertoar. Det finns en känslomässig styrka att bygga föreställningen kring och jag är säker på att vi kommer att träffa publiken rakt i hjärtat", säger Jan.

I mitten av 80-talet regisserade han Veberödsmannen, en del i tv-serien Skånska mord. I Gräv där du står ingår texten till ett gammalt skillingtryck om just dessa dramatiska händelser i Veberöds-trakten. Jan har förmedlat texten som Eva har skrivit ny musik till.

Ur programbladet

Körsång. En mysig hobby? Ett trevligt tidsfördriv? Ett sedesamt stillastående utan annan tyngd än den tunna svarta notpärmen? Nej, nej, nej! Vårt körliv är ett liv fyllt av stenhårt arbete.

I Husets Kör måste man kunna gräva. Man måste kunna bära och hålla. Man får inte vara rädd för att ta i eller för att svettas. Och man ska vara beredd att ge allt för Chefen. Hon må vara liten, späd och se ungdomligt oskuldsfull ut, men Chefen är en hård pådrivare och kräver det yttersta av arbetslaget: Vi ska bära upp sånger och hålla upp toner, vi får inte krokna under våra textbördor och vi måste ständigt gräva i minnets grusgrop efter fraser och stämmor. (Förmodligen är chefen/förkvinnan omedveten om att vi också bär runt på själva henne, var och en, i ett litet rum i våra hjärtan...). Till detta kommer allt fysiskt släpande. Ett slit alltså.

Men vi är vana. I snart tre decennier har Husets Kör arbetat på. Korister har byggt scener och läktare (och faktiskt en Öresundsbro!), herrstämmorna har burit svärdslukare och själv har jag minnen av sädesfält som skulle slås med liar varje föreställningskväll. Ett par tenorer har iklädda hästkostym agerat arbetsfåle – ett svettigt, böjt och hårt arbete (men den gången tror jag såväl fram- som baktenoren förärades plakett) – och vi har alla övat hopp- och fallteknik för att klara den ättestupa som en gång fanns på scenen. Flera gånger har vi dansat oss svettiga framför publiken för att sen avsluta kvällen med att skura scen och läktare inför nästa kväll.

Så egentligen låg de nära till hands, arbetssångerna. Nu sjunger vi om slitet och mödan, om kampen för och tron på ett rimligare liv, men också om det där som vi alla pratar om under rasterna på jobbet: "Har du hört den förskräckliga händelsen..!?"

Välkomna till vårt grustag!