FLYTTFÅGLAR OCH SPRINGMÄNSKOR

Näsan pekar framåt. Ditåt. Bortåt. Den sätter kursen. Hjärtats kompassnål snurrar och pekar. Änhit, ändit. Ibland står den still. Den där livsvägen som skall ligga framför oss ligger kanske i själva verket ett stenkast från huvudleden. Är vi intresserade av en trygghetsgaranti så struntar vi gärna i avstickaren och galopperar vidare med stora skygglappar på. Vidare. (Hur många minns en väg som vi lät passera?)

När vi möter någonting nytt så föds nya sidor hos oss. Kunskaper kommer till oss mer intensivt och vi får oss en välbehövd invärtes genomsköljning. Vi får chans att vända oss om, se varifrån vi kom, och tänka över vart vi är på väg. Då drabbas vi av livet. På gott och ont.

När vi tar farväl för evigt lär vi oss lite hur det känns att dö en gång. Vi tvingas släppa taget. Kanske om en människa i våra liv, en plats där vi hör hemma, eller en tid i våra liv som måste lämna plats för en ny. Livet är ändligt, och så även allting som livet rymmer.

Föreställningen Flyttfåglar & Springmänskor spelades på MAF under några november-veckor 2006. Jag hoppas att vi lyckades beröra publiken med en vacker berättelse om denna livets essens, att driva, finna och gro.

Eva Nilsson, konstnärlig ledare Husets Kör